Could I live like this?

Ollen lean ruoktot guhkes mátkkis. Lean leamaš Sakhas (Yakutia), Kolymas guhkkin nuortan measta Chukotka njárggas, gávnnadan Chukchi, Even ja Yukagir boazoolbmuiguin Áigeearru lea 11 diimmu ja lea gal njuolgut idja doppe go mis lea beaivi dáppe.

In diehtán ahte lea máholaš oahppat nu ollu beannot vahkus. Lea duohta ahte go olmmoš mátkkošta de ipmirda maiddai iežas dili ruovttun buorebut. Dál dovddan ahte vaikko mis sáminuorain sáhttet leat váttisvuođat, de in dieđe sáhttá go daid buohttastahttit daid váttisvuođaiguin mat Kolyma boazoolbmot vásihit.

Idja ja beaivi

Go mii sáminuorat dáppe Sámis árvvus atnit boazosámi eallima, háliidit joatkkit dainna ja min iežamet mánáide addit dán árbbi viidaset, de Kolymskoe nuorat áibbašit boazoeallimis eret. Manin?

Vástit rehálaččat: Sáhtálit go duođas lávus orrut jagiid birra. -40 galbmagráda olgun, duljiid vuolde náđđut. 4 diimmu girdiin lagámus gávpogii, itge don beasa earet girdiin dohko. Jus háliidat oahpu váldit fertet ruovttu guođđit. Gáiddus oahppu? It leat it gullan ge dan birra. Bohccuiguin bargat lea garra eallin, muhto it don eaiggát iežat bohccuid, leat stáhta dahje fitnodaga reaŋga ja du bálká lea 1000 ruvnnu mánnui. Návddit háddjejit du ealu, muhto it don daid jovssa ja veahki it oaččo it fal it gostege. Sovjetáiggi leat rehkenasttan ahte juohke akta nissonolmmoš lea nuogis 8 dievdoolbmo biebmat. Danin eai leat go du muohát ja siesát geat barget siidda luhtte, muđui eai leat nuorra nieidda gávdnamis. Eai ge sii ge hálit boazoeallimii.  Gilis gal juobenge bivat nohkkat ja nu buorre go doppe lea hivsset dálu siste. Dat gal lea albma buorre dilli!

Piotr jearai mus, sáhtášit go orrut dáppe guokte jagi? Ja háliidivččet go ná eallit agibeaivái? Vástidin rehálaččat: In dieđe. In dieđe jus dán áigásaš sáminuorat birgelivčče šat ná, mii geat leat hárjánan geahppasit eallimii. Minsiidda geaidda lea diehttelas beassat mátkkoštit, oahpu váldit, mis leat iežamet dihtorat ja telefovnnat, biillat ja skoterat. Ja mis leat liegga dálut gos orrut, gal mii fal maid muhtumin lávostallat, muhto dan moadde geasseija, dieđe leašgo dat muitalanveara ge dáidda olbmuide. Dál easka ipmirdan isá-váinni sániid go lávii munnje lohkat ”Allet dii nuorat niegat doložiid ilá, dat lei garra eallin.”

Muhto dat máhttu ja riggodat mii dáin olbmuin lea. Ieža máhttet visot, reagaid ráhkadit, herggiid dápmat. Suohpaniid ieža ráhkadit, bivuid goarrut, bohccuid ealihit. Piotr geahčai gova álddus, jearai mus ”man boaris dat lea?”. In mon duosttan vástidit, inge mon dan goit sáhttán árvidit ge. Ieš de vástidii ”golbma jagi, don oainnát dan hámis ja čorvviin maid lea dahkagoahtán. ” Piotra máhttu lea dat mii min váhnenbuolvvas lea. Muhto dan maid mii nuorat massit ovddemus go eat šat beasa beaivválaččat čuvodit bohccuid. Min veagat leat gáidan gávpogiidda ja giliide, dat máhttu mii ain lea gávdno dain olbmuin geat válljejit bohccuiguin bargat..

Muitalin min dili birra Sámis. Sámi boazonuorat háliidit, áibbášit bohccuid lusa. Sii árvvus atnet boazodili. Muhto eatnamat gáržot beaivvis beaivái, eai ge dal šat čága visot geat háliidivčče bohccuiguin bargat. Čalbmeravkaleamis sáhtát massit lahkke ealu, tåga vai biillaid vuollái. Návddiid sirdet miljuvnnaid ruvnnuid ovdii, ja stáhta lásihit ain áigo meahcielliid. Min eallinvuohki lea divrras, mašiinnat, bensiidna, foderat ja muđui nai iežá golut.

Chukchi boazoolbmot boagustedje. 2 miljovnna ruoha ruvnnu ovddas maid dat návdi mávssi man sirde birra Ruoha diibma, ja loahpas šadde goddit, dán ovddas livčče sáhttán goddit visot návddiid mat sin ráfehuhttet.

Muhto olbmuid liekkusvuohta, ja sin oahpes leaikkat ja eallinvuohki lea dan maid muittán. Dat guokte nissona gean luhtte oruime, geat čohkkáiga ija ovdal go vulggiime, goarrundihte Chukchi spáppáid munnuide Kiain, skeaŋkkan ja muitun dan mátkkis. Gennandiy, boazoolmmái Nutendli Obshinas (čearus) gii buvttii munnuide iežas gova girdinšiljus muitun. Ja Piotr gii bijai mu lohkat misiid su ealus. Misha muitalii munnje maŋŋil ahte lei geahččaleapmi, son háliidii oaidnit leango mon duođas boazosámi nieida nu go muitalin. 🙂

Nu har jag tagit mig hem från en lång resa. Har varit i Sakha (Yakutia), i Kolyma långt nordöst i Ryssland, nästan på Chukotka halvön och träffat Chukchi, Even och Yukagir renskötare. Tidskillnaden är 11 timmar och vår situation jämfört med deras är bokstavligen natt och dag.

Jag visste inte att det var möjligt att lära sig så mycket på två veckor. Det är sant att när man reser så förstår man också sin egen situation hemma bättre. Även om vi samisk ungdom har våra utmaningar så vet jag inte om man ens kan jämföra det med utmaningarna som Kolymas renskötarungdom står inför.

Dag och natt

När vi unga samer här i Sápmi värderar renskötsellivet högt, vill fortsätta det arvet och ge det till våra barn, så längtar Kolymskoeungdomarna bort från livet med renen. Varför?

Svara ärligt: Hade du kunnat bo i lávvu året om? -40 grader ute (här fungerar inte fjällräven, det är konstaterat) och sova under renhudar varje natt. 4 timmar med flyg till närmaste stad och flyg är enda sättet att ta sig dit. Om du vill studera måste du lämna ditt hem. Distansundervisning, det har du inte ens hört om. Renskötarlivet är hårt, men du äger inte dina egna renar. Du är dräng åt staten eller ett företag och du får ca 1000 kr i månaden för det. Vargarna härjar i din hjord men du kan inte göra så mycket åt det. Nog hade du fått skjuta, bara du hade kommit ikapp dem. Under Sovjettiden har man räknat ut att en kvinna är nog för 8 män, så fler kvinnor än så får inte anställning som renskötare. Om du är en ung kille så är de enda kvinnorna på tundran dina äldre släktingar. Hur kul är det liksom? I byn är det hur som helst bra standard! Till och med toalett inne i husen! Och varmt att sova.

Piotr frågade mig om jag ville bo där i två år. Och om jag hade kunnat tänka mig att leva så för resten av livet? Jag svarade ärligt: Jag vet inte. Jag vet inte om dagens sameungdom hade viljat leva såhär mer, vi som har vant oss vid ett enklare liv. För oss är det självklart att få resa, utbilda oss, vi har våra egna datorer och telefoner, bilar och skotrar. Vi har varma hus där vi bor, nog sover vi också i lávvu, men de nätterna är knappt värt att berätta om till dessa människor. Nu förstår jag min far när han brukade säga ”Romantisera inte om gångna tider, det var ett hårt liv.”

Men kunskapen och rikedomen dessa människor har. De klarar allt själva, göra slädar, tämja härkar. De gör sina egna lasson och kläder. Piotr tittade på en bild av en vaja och frågade mig hur gammal den var. Jag varken vågade eller kunde svara. Han svarade själv ”den är tre år, du ser det på utseendet och på hornen den börjar göra.” Piotrs kunskap är den som vår föräldrageneration eller kanske till och med generationen innan dess hade. Det är det vi ungdomar förlorar först av allt när vi inte dagligen längre får vara hos renarna. Våra familjer har hamnat i tätorter och kunskapen finns hos dem som väljer att jobba med renar på heltid.

Jag berättade om våran situation i Sápmi. Renskötarungdom här vill, längtar till renarna. Men markerna krymper dag för dag och alla som vill får inte längre plats inom renskötseln. Renar går förlorade, inte bara till rovdjur, men trafiken tar sin skörd också. En varg kan flyttas för 2 miljoner kronor, för det är rovdjuren staten satsar på. Stammen ska ökas. Vår egen livsstil kostar pengar; maskiner, bensin, foder och andra kostnader.

Chukcirenskötarna skrattade. För 2 miljoner kronor, som vargen som flyttades från Gällivare till Dalarna och vandrade till baka kostade, hade de kunnat ta ihjäl alla vargar som stör deras renhjordar.

Ändå är människornas värme och deras sätt att skämta och leva som kändes så bekant det jag minns bäst. De två kvinnorna som vi bodde hos, som satt hela sista natten och sydde Chukchi bollar till mig och Kia som ett minne av resan. Gennandiy, renskötaren från Nutendli Obshina som kom med sina fotoalbum till flygplatsen innan vi for. Och Piotr som satte mig i arbete att räkna hans kalvar. Misha berättade efteråt att det var ett test, han ville se om jag verkligen var från renskötseln, som jag sa mig vara. 🙂

//Helena

Govat/ Foton: Kia Krarup Hansen/ ICR

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Could I live like this?

  1. Saila skriver:

    Bra skrivet och väldigt tänktvärt! Det låter som du har varit på en otrolig resa Helena!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s