Del 2 av den lilla berättelsen

Cirka 200 meter bortanför Julius inhängnad var som sagt vår boplats, IdeenHOF. När vi kom fram hälsade vi på människorna som redan var på plats, Achiem, Linda och Jakob, ett gäng tyskar. Achiem var chef under våra två veckor där. Intressant fakta: Achiem ser på pricken ut som Pettson. Detta hade även Jon Isak hunnit berätta för mig under bussresan dit. Jag var, som vanligt, tvungen att säga det åt honom, han hade redan hört det några gånger och visste till och med vem Pettson var. Jag blev glad. Findus fanns dock inte i närheten.

Efter att vi hälsat på varandra och utbytt några artighetsfraser hämtade Achiem kaffetermosen, en av mina bästa vänner under den här resan. Jag och Klemet slängde i oss ungefär 3 koppar var innan han, Klemet, guidade mig runt på platsen. Väldigt intressant plats, hemtrevligt, lugnt och stort. Jag kände mig som hemma på en gång.

Efter att han visat mig omkring i ungefär en halvtimme gick vi tillbaka till bordet och bänken, som var beläget i ett stort tält, och återgick till att dricka kaffe som att det inte fanns någon morgondag, som vi samer gör. I alla fall om man ska tro tyskarna, som med stora ögon undrade hur vi kunde dricka så mycket kaffe. Vi skrattade åt det och sade att vi bara var två än så länge, snart skulle resten av armén dyka upp.

Just innan jag hunnit dricka upp min sjätte kopp kom danskarna till platsen. Danskar, ett härligt folk med ett underligt språk. Än en gång hälsades det och namn glömdes bort lika snabbt.

Jag och Klemet hade hunnit piggna till lite tack vare vår goda vän, kaffe, och bestämde oss för att packa ur lassot som Klemet tagit med och fördriva lite tid. Men tiden gick ändå väldigt sakta i väntan på norskarna skulle anlända, vilka Jon Isak hade åkt för att hämta i samma stund som Klemet börjat guida mig runt.

Det hann bli mörkt, vi var ju inte i Sápmi längre, innan kända ansikten började dyka upp. Under den tiden hade jag hunnit bekanta mig med några danskar, till och med kommit på ett smeknamn som skulle sitta ända till sista dagen: The Crazy Danes. Detta resultarade i att vi blev kallade Svenskjävlar. Men det var lugnt. Danskar har humor, vilket man måste ha om man pratar danska.

Det borde nog räcka som en beskrivning av resan och ankomsten dit. Har fått med ganska mycket.

Roliga saker som hände under tiden där:

Vi hade en grönländsk kille på området. Han hade haft cancer men fick ett samtal som meddelade att cancern nu var borta. Den glädje som killen utstrålade redan innan samtalet ökade tusenfalt. Stämningen vi bordet blev väldigt fin. Många gratulationer senare nämnde Jon Isak att han kände en kille med tillgång till bastu. Det var en väldigt bra bastu, men vi som ville basta fick inte göra det på traditionellt vis. En stor besvikelse, varken danskar eller norrmän kan basta.

Vi kom också på en ny sport som vi gärna vill ha med i OS 2016 eller 2020. Extreme Spooning. Beskrivning: Skeda, precis som vanligt. Men man måste vara minst 4 stycken för att det ska räknas som Extreme. Vi var 6 stycken första gången vi började, men människor strömmade in som galningar och vi slutade vid 9 eller 10 stycken innan det var dags för en Feedback session, där vi skulle berätta vad vi tyckte om lägret fram till då. Alla tyckte om det och skullle mer än gärna göra om det.

Några regler för Extreme Spooning: No Farting, No Leaving the Spooning Unless Emergency och Have Fun. Denna extremsport utövades med glädje mer än en gång.

Vi hann även introducera Saminuorras favoritlek, som leks under varje årsmöte, kramringen. Denna tycktes också om.

– Pavva

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Del 2 av den lilla berättelsen

  1. Helena skriver:

    Härlig läsning Pavva! Ni verkar ha haft kul och gjort det bra! 🙂 ”samer dricker kaffe som att det inte finns någon morgondag” + ”han hade humor, vilket man måste ha om man pratar danska”!! Klockrent! 😉 klockren.nu

    • pavva skriver:

      Hahaha. Kände mig verkligen som hemma där. Folk man kan driva med och som driver tillbaka. Som Mattias lärde mig: Kiss me, I love it!

  2. Monica skriver:

    Hehehe,. Jätte bra Pavva ;D

    Men mufflena då? såg du ingen av dom?
    Och Mamma tycker du ska skriva en bok snart 😉
    Hon vil ha en signerat eksmplar då;D

    • pavva skriver:

      Haha. Tack, tack. Om det igelkottarna du menar så: Ja, jag hann se en väldigt snabbt.
      Hälsa att hon kan få en så fort jag lärt mig signera.

  3. jannie skriver:

    hahahahah. jag gillarT stort Pavva! du borde skriva oftare.
    kankse ngt om Bryssel-resan 😉

    • pavva skriver:

      Kiitos, tack och fank you.
      Haha, har faktiskt tänkt på saken och det kommer komma en liten berättelse om den resan också, antingen slutet av denna vecka eller början av nästa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s