Den första delen av den lilla berättelsen om Tysklandsresan

Jag är nyligt hemkommen från Tyskland. Resan var underbar.

Jag åkte dit med Isak, Klemet och Mattias. En väldigt resvänlig grupp, allt gled på alldeles utmärkt ända tills vi skulle boarda planet till Riga på Arlanda.

Flygresan innebar nämligen att vi var tvungna att mellanlanda i Riga, Lettland, innan vi sedan flög till Hannover, Tyskland. Mellanlandningen skulle ha slutat i katastrof om inte Klemet insett att Lettland faktiskt ligger i en annan tidszon än Sverige och därmed var flygningen schemalagd en timme tidigare än vi visste om.

Isak och Mattias ägde inga pass. Därför hade vi ringt och undersökt om det gick att gå ombord på planet med ett helt vanligt id-kort, vilket skulle fungera alldeles utmärkt då vi ändå skulle befinna oss inom EU:s gränser. Det blev en väldig besvikelse när det var vår tur efter en stunds väntan, då vi stod sist i kön. Det visade sig att det krävdes pass för att få flyga med Baltic Airlines, ett av de få bolagen i Europa som kräver internationell identifikation.

Vi tog ett snabbt avsked av varandra, sedan klev jag och Klemet på planet och tittade nervöst mot fronten av planet för att se om det kanske skulle lösa sig. Det gjorde det inte. Ett tips för er på resande fot: Skaffa ett pass, har du det så glöm det inte.

Resten av resan ned gick smidigt, väskorna dök upp på bandet och allt var frid och fröjd ända tills vi mötte vår guide som med glädje stod och väntade på oss. Friden och fröjden bröt ut i ren glädje, kramar, om jag inte minns helt fel så grät jag lite också. Där stod mannen, ännu inte myten och legenden, Jon Isak Gaelok. Det var länge sedan jag var med om en sådan återträff. Den känsla jag kände när våra magar stöttes ihop var obeskrivlig, verklig glädje.

Till slut slängde vi väskorna på ryggen och började vår resa i Tyskland. Jon-Isak visade oss runt lite i Hannover, en vacker stad. Vi åt currywurst, något av en nationalrätt i Tyskland. Helt okej, i min mening. Efter att vi slösat några timmar på bästa tänkbara sätt, att ta det lugnt, tog vi tåget från Hannover Tågcentral mot Barsinghausen vilket var lite av en förort till Hannover. Väl i Barsinhausen, vilket var tågets ändstation, reste vi sista biten med buss. Det tog cirka 15 minuter.

På bussresan började Jon-Isak berätta om traktens kändis, Julius. Jag blev väldigt konfunderad och ville verkligen träffa honom efter allt jag hört. Julius bodde, som tur var, granne med IdeenHOF, vilket var vårt boende under de kommande dagarna, och jag slapp gå en rejäl omväg med min alltför tunga väska för att träffa honom. Oj, vilken överraskning det var när jag såg honom. Julius, en åsna. Vem skulle kunna gissa det? I vilket fall så är han den ballaste åsnan jag träffat. Jag äger dock ingen lång lista över mängden åsnor jag träffat, därför var det ganska lätt för honom att ta första platsen.

– Pavva

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den första delen av den lilla berättelsen om Tysklandsresan

  1. Isak Utsi skriver:

    Yeah 😀

  2. jannie skriver:

    haha. mysigt med åsnor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s